Wilorskan

You´ll never walk alone

Diz med till jobbet

Allmänt Permalink1

Det har snart gått en vecka sedan vi fick låta Ayla somna in.
Diz tycker jag har dragit sig undan lite sedan dess. Hon går gärna in på kvällarna och lägger sig i sin korg.
Förr ville hon mer vara med oss och mysa i soffan. Hon tiggde om att få komma upp men nu går hon hellre och lägger sig antingen i korgen ute i tv rummet eller så går hon in och lägger sig i sovrummet.
Är det för att hon saknar Ayla? Är det för att hennes korg får henne att känna mer närhet till Ayla?
Jag vet inte.

Hennes tiggande vid matbordet tycker jag med har avtagit. Hon lägger sig en del under bordet, där Ayla alltid låg. Jag såg henne häromdagen gå under bordet och börja snusa runder. Hon ville nog känna av Aylas lukt.

När vi är ute och går tittar hon ofta på en, vilket inte hände så ofta förr utan det var Ayla som hade koll på en. Hon reagerar inte så starkt när vi går förbi andra hundar. Förr kunde hon vara på sin vakt mot en del hundar och ibland även göra utfall och vara lite aggressiv. Nu inget alls. Antagligen känner hon att hon inte längre har den uppbackningen hon hade förr av Ayla. Då var det alltid dem två mot alla andra. De var ett team.

I tisdags när jag kom till jobbet bröt jag ihop i tårar lite då och då.
Till slut bad jag min chef komma in för jag ville prata med honom och han hann knappt stänga dörren förrän mina tårar sprutade ner för kinderna. I mitt snyftande lyckades jag få fram orden: Vi har fått avliva en av våra hundar. Min chef fick anstränga sig en del för att själv inte börja gråta.
Jag frågade honom om det var ok om jag tog med Diz till jobbet några dagar för att jag inte ville lämna henne hemma själv. Jag vill inte att hon ska känna sig ensam där hemma i ett tomt hus om dagarna.
Min chef sa direkt att det inte var några problem. Han frågade hur jag tänkte, om jag skulle ta med henne redan samma dag. Jag berättade att jag tänkte att jag skulle ta med henne till jobbet efter jag varit hemma på lunch. Så från morgon till lunch fick hon ligga själv och sen följa med och ligga här under eftermiddagarna.
Han tyckte det lät som en bra plan.
Så på lunchen gick jag ut i förrådet och hämtade in Aylas bädd som vi lagt där ute sedan i lördags. Jag dammsugade av den och sen tog jag med den, en handduk och en vattenskål. Lassade in allt i bilen och Diz blev glad att hon fick följa med i bilen.
Hon var först väldigt exalterad att vara på jobbet men jag märkte snart att hon inte riktigt kom till ro. Hon gick runt en del och gnydde och sökte min uppmärksamhet den mesta tiden av eftermiddagen. När hon väl lagt sig till ro gick någon arbetskollega förbi och då var Diz uppe på benen direkt och ville säga hej. Så höll det på hela eftermiddagen.
I onsdags och torsdags tog jag bilen hem på lunchen, kastade i mig en macka innan jag och Diz tog en promenad till jobbet. Dock har mönstret hållt i sig med att hon inte riktigt har kommit till ro. Mycket gnällande från henne. Hon lägger sig ner för att vila och då kommer någon kollega förbi och hon är uppe igen. Sen lägger hon sig och nästa kollega går förbi. Hon söker min uppmärksamhet och så fort jag rör mig så tittar hon på mig och undrar vart jag ska ta vägen.
Tog beslut igår att från och med nu får hon vara hemma om dagarna. Tror hon kommer mer till ro där hemma.
Nu får vi se hur det går idag när jag kommer hem och efter promenaden lämnar henne ensam igen.

Jag hoppas att hon snart ska infinna sig vid att Ayla inte kommer tillbaka och får lite glädje tillbaka

#1 - - Anonym:

Fina Diz 💖 annars får hon vara hos mig💖

Svar: :)
Jessica Wilör

Till top