Wilorskan

You´ll never walk alone

Första sprutan avklarad

Allmänt Permalink0

Jag klarade det!!!!

Jag överlevde!!!!!

Gårdagen var en pers för mig.
Försökte samla mina tankar under hela dagen. Försökte att inte bryta ihop. Försökte tänka på annat men det undermedvetna gjorde sig synlig hela tiden. Jag andades in genom näsan och ut genom munnen. 

Vid halv 4 satte jag på mitt plåster. Min förhoppning var att det skulle hjälpa mot smärtan av sticket.  
Noel ville inte ha något. Hans resonemang. - Mamma jag vill inte ha plåster för jag vet ju inte om det kommer göra ont. Smart kille.

Farfar hämtade Noel på förskolan och kom sen och lämnade honom till mig på jobbet. Jag bröt ihop nästan direkt. Se sin stora kille inte vara ett dugg nervös inför vad komma skulle. 
- Mamma varför gråter du?
-För jag har saknat dig så mycket idag.

Det var det bästa svaret jag kunde komma på. Inte kan man väl erkänna för sin son att man är livrädd. 

Jag torkade mina tårar, gjorde klart det sista innan vi åkte. 
Vi mötte upp Jesper inne på Svea vaccination. Ett par och en ensam tjej stod före oss i kö. Noel började kolla runder och verkade inte alls vara berörd. 
Vi fick fylla i hälsodeklaration och under tiden blev de andra klara. 
Där jobbade en ensam kvinna och efter en stund kallade hon in Jesper. Jag fick Noel att gå med honom då jag och Jesper tidigare bestämt att Noel inte skulle vara med mig. 
Jag sjönk in i min egen bubbla. 
Ett annat par kom in men jag ignorerade dem. Gungade lite fram och tillbaka där jag satt i deras skinnsoffa. Höll för öronen. Nynnade lite på en låt. Släppte händerna för att höra om Noel var ledsen. Men inget ljud alls. 
Jessica din tur.
Oh my God....
Tittade in till vänster och där satt Noel i Jespers knä lite smått gråtande. 
Jag visades in i ett annat rum. 
Tårarna började rinna ner för mina kinder. 
Hörde Noel säga att han ville visa mig hans plåster men Jesper fick honom på andra tankar och de gick iväg. 
Kvinnan gav mig en kram när hon såg att jag grät. Hon sa; tänk på Aruba. Tänk att det är därför du gör detta.
Hon gick iväg och hämtade sprutan.
Kom tillbaka till en panikartat patient.
Jag visste ju att jag var tvungen att ta den. 
Kvinnan pratade sakta och lugnt med mig. Hon frågade om hon skulle gå och hämta Jesper men jag sa blankt nej. 
Hon frågade om jag ville lägga mig ner men jag sa nej till det oxå. 
Började pilla i min väska. Tog upp mobil och hörlurar. Bra idé så kvinnan. Hörlurarna sattes i. Hittade Spotify appen och tryckte på första låter. Stiftelsen.
Gjorde tummen upp och började andas lugnt. Helt plötsligt svider det till i armen. Nålen är inne. Och där sprutar hon in vätskan.  Max 3 sekunder tog det. Tror inte ens Robban börjat sjunga än innan jag sliter ut hörlurarna och nästan kastar mig gråtandes över kvinnan och ger henne en kram. Tackar henne för att hon varit så lugn mot mig och för att hon gjorde det så fort.

Jag överlevde och jag är SÅ JÄKLA stolt över mig själv.
Nu bara en månad till dos nr.2 😁

Mötte upp Jesper och Noel utanför. Noel visade stolt upp sin leksak han fick efter sin spruta men verkade inte alls vara tagen av allt.
En leksak hade vi lovat Noel. In på Mobilia och leta upp en leksaksaffär där han fick välja vilken pangare han ville. 
Efteråt lite mat i magen innan vi åkte hemåt. 
All den anspänning jag burit på släppte till slut. 

Det blev inga jobbiga drömmar om sprutor i natt 😃


Puss och kram på er alla 

Plåster till mig
JAG KLARADE DET!!!!!!
Mina pågår 😍
Sen blev det middag
God natt
Nu vill jag inte ha mitt plåster på mer mamma

Twinrix till en skräckslagen mig

Allmänt Permalink0

Imorgon är en dag som jag fasar för. Imorgon är en dag jag måste kämpa mig igenom en av mina allra största rädslor. 

Imorgon är en dag jag måste visa för min son är jag är stark. Att jag inte är rädd. 
Fy fasiken vad det kommer bli jobbigt och jag är inte alls säker på att jag kommer klara det. 

Tänkt er eran värsta fasa. Er största rädsla. Tänkt er den känsla som kommer smygande, så djupt inom dig att du inte kan få bort den. Din rädsla som ätsar sig fast i dig och vägrar försvinna. Den bara finns där hela tiden.
Den kommer inte bara samma dag du ska kämpa dig igen din rädsla utan den kommer upp emot en vecka innan. Tänk er att ha en klump i magen i flera dagar i sträck. Du vet inte om du ska skratta åt dem, gråta över den eller bara spy upp den. 

På väg till gymmet grät jag över den.
Efter middagen hemma ville jag spy över den.
Efter lite musik som dånade ut över hela huset ville jag skratta åt den.
Nu är jag tillbaka till gråtande igen. 
Runt runt runt går det. 

Ena sekunden känner jag mig stark och tänker att nu jäkla i det.
Två sekunder senare kommer tårarna.

Familjen har bokat en resa till Curacao och Aruba. Vi åker i februari och vi ser alla fram emot resan. 
Men nu kommer min hake.  Vi måste ta Twinrix sprutan. Och det är inte bara en utan TRE sprutor 🤤😢
Min största rädsla. SPRUTA.... 😭
Nålen som ska tryckas igenom min hud.  
Den spetsiga saken ska in i mig....

Första spruta ska vi ta imorgon direkt efter jobb och jag är så livrädd att jag inte pallar trycket inför Noel. Att han ska se mig ledsen och rädd. 

Försökte träna bort min oro innan på gymmet men inget hjälpte.....


Noel har förstått att jag är rädd och han sa följande till mig i morse vid frukosten:
Mamma efter denna dagen ska vi ta spruta va? Ja svarade jag.
Okej men jag vill ta den först. Sen du och sen pappa. 
Okej då hjärtat.
Nä vänta lite nu. Mamma jag vet att du är rädd för spruta så om du vill kan du ta din först så tar jag min efter dig.
Jag bara älskar denna fantastiska inge ❤❤

Önska mig lycka till.

Puss och kram på er alla 

Handledare utbildning

Allmänt Permalink0

Igår var jag och Jesper på handledare utbildning. Vi ska vara handledare till Lina när det ni är dags för henne nu att börja övningsköra.


Var inte ett dugg sugen på att gå utbildningen igår när man visste att man skulle sitta där i över tre timmar men nu längtar jag till Lina sätter sig bakom min ratt och jag ska lära henne allt jag kan.
Kommer gå så himla bra 😃👏

Puss och kram på er alla 

Till top