Wilorskan

You´ll never walk alone

Tomhet efter sista dagen på FMT

Allmänt Permalink0

Igår var en tuff dag för mig. 

Jag gick på helspänn hela dagen och det var jobbigt och jag fick jobba hårt i många ögonblick för att inte börja gråta. Men den första som knäckte mig var Petr. Han kom in efter lunch med en otroligt vacker bukett. Han sa att han kommer sakna mig och att det inte kommer bli detsamma utan mig. Att det kommer bli tyst när jag lämnar. Han hann precis ut från mitt rum innan mina tårar började rinna ner för kinderna. 

Kakorna satte jag ut till grabbarnas matsal så de hade något gott att äta till kaffet 10.30. De skulle sluta redan vid 12 så 11.30 begav jag mig ut i verkstaden för att säga hejdå men då hade majoriteten redan gått hem. Tråkigt då jag ändå ville säga hejdå till dem. Har kommit många av grabbarna nära under dessa år. Blev inte det slutet med dem jag hoppats på. 

14.30 blev det fika inne på kontoret och det räckte att Marie reste sig upp så kom mina tårar igen.  Hon sa inte allt för mycket mer än att de kommer sakna mig och att jag gjort avtryck hos dem. En påse räckte hon fram till mig, kramade mig och jag fick inte fram ett ord. Lyckades till slut få fram ett tack till alla som var där och jag så förlåt för mitt gråtande och jag så att jag är så jäkla blödig. 
Ett presentkort på ansiktsbehandling blev det, två Marabou choklad och ett fint kort.

Vemodigt att lämna ifrån sig sin nyckel och mobil. Att se sitt rum för sista gången. Att skriva en autoreplay att man slutat jobba på FMT.  
Att få krama sina arbetskamrater en sista gång. Shit så tufft det var 😢

Nu känner jag bara en enorm tomhet. Kan inte förklara det på ett bättre sätt.  

Stort tack till Eva-Karin som bakade kanelsnäckorna och för all hjälp med att duka fram och plocka undan. 

Tack till Marie för all hennes hjälp med framplockning och undan plockning.
Kommer sakna dig så otroligt mycket ❤😚

Puss och kram på er alla 

Kakbuffe
Buketten från Petr ❤
Det fina kortet ❤😍
Hej då FMT
Till top