Wilorskan

You´ll never walk alone

Tant helg -Fredagen

Allmänt Permalink0

I fredags efter min utbildning i Malmö åkte jag hem och packade ihop det sista. Tog en härlig dusch innan tjejerna kom och hämtade mig. Sus och Marie var väldigt exalterade medans jag själv kände mig: Va fan har jag gett mig in på?

Jag, Sus och Marie skulle från fredag - söndag bo i Sus familjs stuga ute i skogen i Blekinge. Jag och stuga tillsammans är ingen bra kombo. Jag verkligen hatar sånt. Det är för mig äckligt, gammalt och luktar illa. Sova i någon annans säng, sitta på gamla möbler som bara gudarna vet hur många som suttit där, gå på ett utedass m.m. Ja usch ja. Det är en pärs för mig. Väldigt jobbigt mentalt.

Men vi begav oss ifrån Trelleborg runt 18-tiden och tog vägen mot Malmö och sen vidare upp mot Kristianstad. Väl där stannade vi på Max och käkade lite innan vi hoppade in i bilen igen och begav oss den sista sträckan.

När vi närmade oss började hjärtat slå hårdare och jag bara längtade till att få hälla i mig lite alkohol så jag kunde lugna ner mig. Det blev glesare mellan husen och till slut svängde vi upp på den lilla grusvägen som tog oss fram till huset. Ett litet rött trähus med mark runt sig. En gammal lada, ett skjul/förråd och där stod den. Den som varit min största fasa, UTEDASSET........
Sus hade tidigare nämnt att de köpt som en camping toa som de hade där inne. Där fick man lov att kissa. Jag hade lagt upp liret om hur mina nr 2 skulle skötas under helgen för att slippa besöka detta lilla hus med ett hål i.
Mer om detta får ni veta senare :)

Vi började packa ut våra saker från bilen. Med jobbiga steg tog jag mig upp för trätrappan som ledde till den gröna ytterdörren. Ett djupt andetag och jag tog mina första steg in i detta hus jag fasat för. Lukten som jag fasat för blåste mig rätt i ansiktet. Lukten av gammalt och "stugdoft". Kollade mig lite panikartat runt för att försöka hitta en glimma hopp. Jag tog ett steg åt höger och tittade in i det rummet som skulle bli mitt och Maries sovrum under helgen. Det var inget uppmuntrande för mig. Ganska snabbt drog jag slutsatsen om vilken sida av dubbel sängen jag ville sova på och att vi skulle ligga åt andra hållet. Huvudet skulle läggas där fötterna egentligen brukar vara. Jag ville inte känna mig innestängs mot en vägg. Goa Marie accepterade detta för min skull.
Jag höll hårt i mina sängkläder ( täcke och kudde fick följa med ). Var vågade jag lägga detta? På golvet? På sängen? På bordet? Till slut tog jag beslutet att lägga det på den andra sängen som fanns i rummet.
Ut till bilen igen för att lasta in de andra väskorna vi hade med oss.
Jag fick en rundvandring av Sus sen. Efter vårt sovrum fanns ytterligare ett sovrum med blommiga tapeter och tre enkelsängar. Därifrån gick man till "duschrummet" Där fanns en vask, en dusch karbin som Sus föräldrar köpt helt ny förra året. Där hittade jag mitt lilla hopp :) Till vänster fanns en trädörr som ledde in i ett skafferi men även till den lilla kisse toan. Det var där jag skulle utföra mitt nr 1. Puhh....... Efter duschrummet kom vi in i köket. Inte heller där något uppmuntrande för mig. Gammalt kök med gamla gula luckor, en spis och kyl och frys som inte heller var så nytt och det bruna bordet med de brun/röda stolarna i mitten av rummet. Jag kom fram till att här kommer jag inte kunna jobba så mycket. Jag kommer inte kunna hjälpa till med så mycket. Bara sätta mig på stolen tyckte jag var jobbigt. Öppna kylen fick jag dra tröjan över handen för att kunna öppna.
Vidare sen var rummet som Sus skulle sova i. En dubbelsäng, en soffa och även kaminen som var väldigt fin och välbehållen.
Tjejerna började packa upp och fixa och dona medans jag bara stod och tittade på. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra och kände mig som en stor fåne som bara stod där. Sängen blev bäddad och jag bad Marie att rulla runt lite i sängen för att själv känna att det var mer ok att lägga sig i den senare.
Vi slog oss ner vid bordet som fanns i vårt rum. Sus fixade med snacksen och Marie hällde upp en liten god Pasoa dricka åt henne och mig. Jag tittade på detta glaset och det kröp i min kropp. Jag sneglade på Marie och bad henne smaka på min dricka. Hon gjorde det och efteråt tittade hon på mig och sa: Vågade du inte dricka först ur glaset? Generat fick jag nicka lite på huvudet och jag kände mig så taskig mot Sus. För henne är inte detta äckliga saker utan en vardag då hon är uppväxt att vara i denna stuga och leva på detta sättet. Men jag är inte det. Jag är inte uppväxt med att campa eller bo i stuga. Jag är van vid att åka utomlands till sol och värme och bo på oftast fräscha hotell.

Vi spelade lite spel och satt och snackade en hel del innan vi alla insåg att vi var trötta. Vi gjorde oss iordning för natten. Detta menades med att jag var tvungen att kissa. Först Sus och sen Marie avverkade sitt kissande och nu var det min tur. Dörren skulle vara öppen och jag vågade inte riktigt sätta mig ner utan halv stod över detta hål. Det var inte så hemskt som jag trodde men ändå äckligt och jobbigt. Nu kom nästa sak jag fasat för. Lägga mig i sängen. Försiktigt kröp jag under mitt eget täcke och la mitt huvud på min egen kudde. Men jag tyckte ändå det var äckligt. Jag kan inte svara på varför jag tycker det är äckligt, det är ju mina egna saker. Marie hade ett lakan och det är ju inte äckligt för det är Maries. Men då är slutsatsen att jag måste tycka att det är sängen som är problemet?
Jag bad Marie att inte somna ifrån mig utan låta mig somna först för att inte känna mig ensam om jag blir liggandes i sängen vaken och ensam.
Marie försökte men det gick inte. På två min hade hon somnat ifrån mig.
Där låg jag ensam i en stuga ute i ingenstans. Mörkt runt mig och inget ljud mer än Maries andetag hördes.
Jag skulle tippa på att jag låg där i ca 2 tim innan jag somnade. Två timmar med att ligga och spänna mig över detta äckliga. Att knappt inte våga röra sig för att det då kunde bli äckligt. Jag sträckte på mitt ena ben och råkade nudda lampsladden och fick värsta paniken. Jag drog snabbt mitt ben intill mig och äcklades. Jag försökte hitta en ok ställning utan att röra mig för mycket. Men till slut tog jag ett djupt andetag och ändrade på kroppen så jag låg ut mot rummet med kroppen istället. Stugdoften slog mig rätt i ansiktet och jag våndades över vart detta skulle sluta.
Till slut lyckades jag falla i sömn och jag hade överlevt den första dagen.

Puss och kram på er alla

Hjälp 😃
En massa träd överallt
Framme 🤣
Kisse toan
Mina flickor fixar till sängen
Till top